10-klubbare & världsmästarvurpor

Redan då jag åkte och hämtade upp Calle så kände jag hur solens strålar värmde. Jag förstod då att vi skulle få en riktigt härlig dag på isen.

Det skulle snart även visa sig att gäddorna var rejält på hugget den här dagen. Redan under utsättningen av spöna fick vi fullt upp. Vi lät faktiskt blir att sätta ut tre av de spön vi hade med oss p.g.a. att vi hade fullt upp att göra ändå. Det som skulle visa sig vara en rejäl tabbe var att vi bägge två hade glömt broddarna hemma. Det är nu blankis på många av sjöarna i vårt närområde och det är följaktligen rejält halt.

Vår rutin när vi springer på en fällning är att vi dels har med oss en liten hink med ett par mörtar, dels en kasse med avkrokningsmatta, tång, våg m.m. Detta för att allt ska gå snabbt och smidigt vid varje fångad fisk. På en av förmiddagens fällningar springer Calle först och jag ett tiotal meter bakom. När det är så halt som det var i helgen så tittar man mestadels på vart man sätter fötterna och endast ibland tittar man upp för att pejla av rikting och avstånd till målet. Ett av dom här snabba ögonkasten framåt har dock etsat sig fast på min näthinna och sitter där fortfarande. När jag tittar framåt mot spöt så ser jag detta: en liten mörthink uppochned tre meter upp i luften, Calle ”liggandes” på rygg i luften samt två mörtar en meter ovanför Calle. Sekunden senare ligger alltihop på isen. Calle rullar omkring likt en italiensk fotbollsspelare som har en livskris för att han inte vet om det är fotboll eller skådespeleri han helst vill hålla på med. En av mörtarna sprattlar omkring straxt bredvid och ibland under Calle. Den tredje mörten dog knallfall när den träffade isen.

Själv fick jag efter bästa möjliga förmåga hålla igen den tryckvåg av skratt som höll på att spränga mig inifrån till dess att jag hade sett hur det hade gått för det stackars Callebarnet. När det visade sig vara lugnt så kunde jag aldrig sluta att skratta. Det var som taget från en välregisserad film, fast mycket MYCKET bättre! Calle reste sig ändå ganska så snart upp och haltade vidare fram till hålet och drog upp en välgödd slips på runt 8 hekto. J

Dagen fortsatte i ett högt tempo och det gick ofta långa stunder innan vi fick möjlighet att ta en välbehövlig vila vid ”Base-Camp”.  Totalt under dagen landade vi någonstans mellan 25 – 30 gäddor. Vi hade ett riktigt superhål som ensamt stod för drygt 15 gäddor!

Då det var dags att plocka ihop så sa jag till Calle att vi börjar med dom inre spöna, då de hade gett sämst med fisk under dagen. Detta skulle visa sig bli mycket betydelsefullt för den fiskegalne ynglingen. När vi har fyra spön kvar att ta upp så fäller nämligen ett av mina yttersta spön och Calle får ta den. Fisken följer med ganska så snällt och Calle säger nåt om att ”det är nog i alla fall är en fyrakilos”. Efter ytterligare en liten stund närmar sig fisken hålet och då får den plötsligt helt andra krafter. Calle tror nu helt plötsligt att det kan röra sig om en fisk på 6-7 kilo. Jag ser också i spöt att det är en tung fisk, så jag springer iväg och hämtar avkrokningsmattan och dom andra prylarna. När jag kommer tillbaks så visar damen där nere att hon verkligen har förstått att hon är krokad. Dom sista fem minuterna består av ett flertal riktigt häftiga rusningar av en urstark fighter. När gäddan är framme i hålet är Calle så uppjagad att det senare visar sig att han har en minneslucka på det han har sagt vid landningen, det har dock inte jag. Då jag för in gäddan i hålet genom att styra tafsen och precis ska till att ta ett gälgrepp skriker, en vid det här laget halvt fanatisk, Calle ”NU TAR DU DEN OM DU SÅ FÅR KROKJÄVELN RAKT IGENOM HANDEN!! DEN HÄR SKA UPP!!!!!”

Landningen går smärtfritt och om jag inte visste bättre så hade jag nog trott att Calle var en sån där som gillar killar, med tanke på det kramkalas och dom känsloyttringar som ekade över sjön.

Gäddan som vägde prick 10 kilo fördelat på imponerande 119 cm var en perfekt avslutning på en riktigt rolig och händelserik dag på isen. Snart är vi ute i jakten på dom stora igen!

/Jonas Asplund

Anmäld försvunnen?

En ledig tisdag är i de flesta fall synonymt med fiske, så även idag. Ismetet fick stå åt sidan för ett par timmars abborrpimpling idag, då jag har en del annat som jag tänkte få gjort under eftermiddagen. När jag kommer ut på isen vid niotiden så möts jag av sol, plusgrader och endast en svag vind. HÄRLIGT!

Snön är nästan helt borta från isen nu, vilket gör det lättgått för oss ovanpå isen och ljusnedsläppet stort till dom under isen. Jag tror att vi har ett riktigt fint vårvinterfiske framför oss. Dagens fiske började bra med två fina abborrar i dom två första hålen, sen tog det dock stopp. Jag borrade runt en hel del och letade fisken, men dom ville helt enkelt inte idag. Det smög även runt några rutinerade rävar (läs fiskegubbar) på isen, men inte heller dom såg ut att ha någon framgång. Det var hur som helst ett par sköna timmar på isen och till lunch blir det panerade och smörstekta abborrfiléer. Riktigt gott!

När jag kom in mot land igen så fick jag se något ganska så otippat. Fyra poliser och en polishund går omkring längs strandkanten. Två stycken polisbilar var parkerade längs den lilla skogsvägen.

Nog för att fisket var trögt, men var det verkligen nödvändigt av gubbarna att ringa och anmäla abborren försvunnen?

/Jonas Asplund

3 i 1

Det har været koldt i danmark.... Rigtigt koldt faktisk. Nu viser termometeret dog plus grader igen men vandet har været stift ok isen har været tyk nok til at isfiskeriet har kunnet dyrkes i en god uges tid. Dette har for mit vedkommende resulteret i tre dage med trofaste Loretta ( mit og Tommy´s lyserøde isbor) ved min side.

Første tur foregik på en mindre Put & Take sø da vi var lidt usikre på isen tykkelse. Tommestokken viste dog ca. 8 cm så vi havde ikke de store skrupler over at gå igang med fiskeriet. Der var faktisk relativ god aktion fra start og der var ikke langt mellem huggene på vores små røde og lyserøde mormyskaer som var agnet med Gulp Alive maddiker. På trods af at huggene var lige fordelt mellem Tommy og jeg fik jeg stryg. Tommy landede fire regnbuer og jeg følte at der lå en eller anden forbandelse over mig da jeg mistede fire krogede fisk i træk.

På tur nummer to stod den på aborre pimpel på en stor sø som de sidste to år har produceret stabilt isfiskeri efter store flotte vinteraborre. Denne dag var det dog totalt umuligt at finde de store fisk men det blev da trods alt til mellem 50 og 60 mindre fisk op til 500 gram til Tommy og jeg.

På min sidste tur på isen for denne gang var det sandarterne der stod for tur. Morten og jeg havde god tro på projektet men der var ekstremt langt mellem huggene. Efter ca. tre timer havde vi kun landet en enkelt sandart på 3 kg samt en mindre gedde. Hen på eftermiddagen sluttede Mads og Stig sig til og efter ganske kort tid kunne Mads lande en fin gedde på 96 cm som blev dagens sidste fisk.

Februarigös

Efter ett par veckor med riktigt kallt väder hade så äntligen temperaturen stigit så pass att det åter var läge att söka sig ut på isen. Februari är väl kanske inte känd som den bästa isfiskemånaden, men träffar man rätt så kan man faktiskt få uppleva ett riktigt fint fiske.

Meteorologerna hade lovat strålande sol med en temperatur som skulle kunna stiga över nollan mitt på dagen. Förhoppningarna inför dagen var att få det riktigt skönt ute på isen och så klart även lura upp några fina gösar. Sol blev det, och temperaturen var säkert uppe och snuddade runt nollan under tidig eftermiddag. Det blåste dock en hård nordvästlig vind ute på sjön som gjorde att det blev lite bistert. Framförallt är det fingrarna som får ta stryk när det blåser hårt och händerna är blöta.

Min och Calles dag började, som den så ofta gör, att vi blev avbrutna med första fället redan innan vi hunnit få ut grejorna. Ja, vi hann nog med en 4-5 fäll innan alla spön hade kommit på isen. På förmiddagsfisket fanns inget att klaga. Fällningarna kom med jämna mellanrum och både gös och gädda fick syna isen. Framåt 13-tiden dog fisket av och endast sporadiska fällningar föll under eftermiddagen.

När dagen nått sitt slut så kunde vi ändå räkna ihop till fyra fångade gösar, med en riktig kanonfisk på 5,5 kilo i topp samt ett femtontal gäddor. Gäddorna höll idag ingen skrytstorlek. Vi hade nån som var uppe och nosade på femkilosstrecket, annars var det mest fisk mellan ett och tre kilo.

// Jonas Asplund