måndag 9 juli 2012

Ostoppbara lokomotiv i älven!

14,48kg 106cm!
I natt var det dags igen, ett kärt återbesök i Indalsälven. Tvivelaktig vattenföring gör dock att man avvaktar att entra scenen till strax innan midnatt. 600-700kubik passerar turbinerna och fiskeplatserna är få. Väl på plats visar det dock sig att trots det massiva flödet så har "Holken" (Marcus Holmström)landat en fin lax på 13,1kg redan på femte! Kastet och 15 kast senare tappat ytterligare en fin fisk. Timmarna går och halv två sänker de flödet och lite fisk börjar visa sig, ser en fisk som är upp på samma ställe 3-4 gånger och försöker lägga mina kast på den. Och det dröjer inte många kast innan det suger tag i linan rejält och med en bestämd rörelse krokar man fisken var på den drar iväg på en rejäl rusning 100m uppströms. Holken som fiskar längre nedströms uppfattar nog först inte att det är fast fisk och LarsÖ ligger och sover i bilen men blir snabbt väckt av en busvissling. Fisken uppträder nu ganska snällt och Lars börjar uppskatta vikter på lite drygt fem kilo, och även jag tycker mig känna att det är en klart mindre fisk som jag fått på kroken. Fisken börjar göra sig klar för landning och Lars går ner med håven för att försöka håva den, men i den bäcksvarta natten så blir det du lite problem, men efter ett antalnförsök så glider en lax på stadiga 14,48kg!! Och 106cm in i håven! Galet vacker fisk! två turer och två grymma laxar och man svävar på moln! Nu kommer även Fredrik Samuelsson ner som sitter på sista kortet och börjar fiska. Dröjer inte många minuter innan han krokar sin första fisk som sedan kliver av varpå han ganska omgående krokar en annan. Även här syns det att han drillat sina otaliga laxar i sitt liv. Utan några större bekymmer förutom att den släppte sig nedströms just innan håvning så glider en tiokilos fisk elegant in i håven. Fisket fortsätter med en del missade hugg och själv får man den äran att bli totalt utspelad av stor lax två ggr om, två brutala fighter som avslutas med att laxen går segrande ur striden. Ena fisken tömmer så gott som hela rullen innan den skaver av tassen emot en sten. Den andra fiske har lekstuga med mig och är mest bara tung och stångas de första fem minuterna så man får lite hopp om att kunna landa den innan den bestämmer sig för annat och vänder och gör en brutal rusning över mot andra sidan och kroken lossnar. Helt klart den starkaste fisk jag känns då jag aldrig hade en suck att hålla den, Runt 20kg dynamit som fullkomligt leker med en!

söndag 8 juli 2012

Vilket Laxfiske!


En snabb rusning uppströms följt av ett släpp nedströms och runt en häll för att sedan snyggt glida in i håven, och vilken fisk sen!

Det är alltså i Bergeforsen det händer. Efter några pass på Zon1 av Berga och Loben med några tappade fina fiskar så låg det i luften att Indalsälven skulle ge ifrån sig sin första lax för året.
Efter ett samtal som öppnade möjligheten till fiske natten till Lördag så Bestämde jag mig för att göra en satsning en natt på zon 1 i Bergeforsen. Då jag redan visste att Loben och Berga hade kort där och man är långt ifrån rutinerad var det gäller laxfiske så var det perfekt att göra årets första pass med dem.

Kraftverket i Bergeforsen är under ombyggnad vilket har medfört andra flöden och smalare älv så har det pratats om att en av sveriges bästa älvar för lax kommer bli än bättre om inte bäst, så varför inte göra sitt första laxpass i älven just i år?
Efter en uppdatering i utrustningsväg på PO:s så bar det iväg till Bergeforsen. Laxfisket i älvarna ofta är styrt av just flödena så visste vi att det var först strax efter midnatt som det skulle börja bli riktigt hett. Och mycket riktigt så började de sänka vattenflödet och lax börjar visa sig. Och efter en liten stund har man första kontakten, men fisken kliver av rätt omgående. En liten stund senare missar Berga en fisk varpå han i nästa kast krokar en fisk! Vi andra vevar snabbt upp våra grejor medan laxen gör en 100m rusning uppströms, nu syns det verkligen hur rutinerad Berga är som laxfiskare då han springer runt och fightar fisken från rätt vinklar och styr fisken som han vill. Loben är snabb på att uppskatta vikten till 6-7 kilo kanske 8 när den visar sig för första gången (troligtvis så såg han bara paddel och trodde det var hela fisken ;)). Fisken vänder och går nedströms och runt en häll där Bergas rutin åter igen visar sig då kan lyckas styra fisken runt den och ut på öppna älven där oddsen för lyckad landning ökar drastiskt. 6-7 minuter efter krokning är fisken färdig för landning, själv får man en smärre chock då jag ska håva denna gigat till fisk då jag var inställd på en fisk kring 10kg och in glider en fisk på drygt det dubbla!
Lyckan är total och årets första och kanske till och med största lax i Bergeforsen är fångad!

21,48kg 125cm!
17,12kg 115cm
Fisket känns nu oroligt hett och jag och Loben krigar på medan Berga har laxfrossa njuter så det står härliga till! Och ingen av oss klandrar honom då hans fisk på 21,48kg 125cm visar sig vara hans tredje över 20kg och hans femtionde reg-lax! (14kg och uppåt). Men snart är Berga på med på banan igen och det dröjer inte länge innan han krokar ännu ett monster, ett monster som tyvärr går lös efter 4-5min kamp. Åter till fisket och första kastet efter den missade så är det nu Lobens tur! Rutinen visar sig även där då loben elegant drillar in sin andra 17kilos lax för året, en fisk som även den blir uppskattad till en vikt långt under den faktiska innan håvningen. Vart skall detta sluta frågar vi oss, en sjukt vacker fisk på 17,12kg och 115cm och Loben går på moln!
Min första "riktiga" lax 16,66kg 120cm
Själv låter jag Berga och Loben sköta vägning och fotograferingen då älven kokar och nu är den ende som inte tagit en. Hinner lägga 7-8 kast innan jag får sällskap men de hinner bara lägga varsitt kast innan jag krokar en lax. Fisken är som tokig och gör brutala rusningar vilket gör mig orolig att det ska vara en felkrokning, och när rullen så gott som är tömd på lina känner jag dock några knyckar som indikerar starkt på att den ändå kan sitta rätt. Efter en kvart så är den klar för landning och Berga gör åter igen en strålande håvning och när jag får se kroken sitta klockrent i mungipan så är lyckan total! 16,66kg och 120cm laxhanne. Första riktiga laxen om man bortser ifrån en gammal höstlax på 5 kg och några mindre trollinglaxar från sjön Visten så är det helt sjukt att man får börja Laxfisket med en sådan vacker fisk!



När vattenföringen öker igen och fisket är över så sitter tre stycken sjukt nöjda grabbar och bara är, 3 fiskar 55,26kg och snittvikt på 18,42kg är något utöver det normala!


video

måndag 25 juni 2012

David VS Goliath

Då man lägger så mycket tid vid vattnet som en riktigt inbiten sportfiskare gör händer ibland det oväntade, det där som egentligen inte ska hända. Ofta är det just dessa händelser som sätter sig starkast i minnet och som skapar den största glädjen. Då man lagt tusentals timmar i jakten på stora fiskar och åkt världen runt för att få möjligheten att fiska nya arter är det numer sällan man hetsar upp sig över en fångad fisk. Även om glädjen alltid är stor över en fin fångst så hanterar man det med ett lugn, ett lugn som jag tror kommer med åren och den erfarenhet man skaffat sig.
Och så har vi då dom där tillfällena där undantaget, så att säga, bekräftar regeln. Just en sådan upplevelse var jag med om för en dryg vecka sedan. Det var när jag och Calle Björk åkte upp till Tännäs för att fiska harr och öring. Vattnen i och omkring Tännäs är mer eller mindre som hemmavatten för mig då jag jobbat som fiskeguide där uppe i många år. Målet för resan var att motionera dom lättare flugspöna på vilda vackra fiskar och även att försöka få några välväxta harrar, något som det finns gott om där uppe.
För att gå rakt på sak så var det just vid harrfisket som det oväntade hände. En stor gädda kastar sig över harren som jag drillar.
Det är faktiskt inte första gången det här händer för mig där uppe, men tidigare är det gäddorna som gått segrande ur kampen. Så skulle det inte bli den här gången! En lång och dramatisk kamp utspelar sig då jag drillar gäddan med ett klass 5 spö och 0,17 mm tafs. Vid varje rusning som gäddan gör ser jag framför mig hur spöt ska snärta tillbaka då den veka linan går av. Men jag lyckas faktiskt, genom ett stort lugn och tålamod, trötta ut den gamla damen. I slutet av kampen har jag gäddan nära båten och vid ett flertal tillfällen försöker Calle ta den med gälgreppet. Det vill sig dock inte riktigt, utan blir mer en "klapp på kinden" innan gäddan smäller till med stjärtfenan och drar iväg på nytt. Varje gång är jag säker på att det var det sista försöket vi fick. Men till slut är hon så pass trött att Calle kommer åt ordentligt och får ett bra tag. Glädjen är enorm när han häver upp gäddan i båten. Det var faktiskt längesedan jag blev så glad och lättad över en landad fisk. Mitt nya rekord på flugfångad gädda lyder nu 11,8 kg och 117 cm!!

I övrigt så hade vi ett helt okej harrfiske med en hel del kilosfisk, ett gäng av dom på rätt sida av kilossträcket, trots kallt väder utan några större insektskläckningar.

Att njuta av det runt omkring fisket är också viktigt och att tillaga en nyfångad harr över elden direkt vid sjön är en njutning för både gom och själ.

Sammanfattningsvis hade vi några härliga dagar fyllda av vackra fiskar, regn, sol, äventyr, kamratskap och en alltid lika fantastisk härjedalsk natur. Nu blickar jag fram emot augusti då jag ska tillbringa två veckor i ovan nämnda landskap.

Ta hand om varandra där ute och fiska mycket!

/Jonas Asplund

tisdag 28 februari 2012

10-klubbare & världsmästarvurpor

Redan då jag åkte och hämtade upp Calle så kände jag hur solens strålar värmde. Jag förstod då att vi skulle få en riktigt härlig dag på isen.

Det skulle snart även visa sig att gäddorna var rejält på hugget den här dagen. Redan under utsättningen av spöna fick vi fullt upp. Vi lät faktiskt blir att sätta ut tre av de spön vi hade med oss p.g.a. att vi hade fullt upp att göra ändå. Det som skulle visa sig vara en rejäl tabbe var att vi bägge två hade glömt broddarna hemma. Det är nu blankis på många av sjöarna i vårt närområde och det är följaktligen rejält halt.

Vår rutin när vi springer på en fällning är att vi dels har med oss en liten hink med ett par mörtar, dels en kasse med avkrokningsmatta, tång, våg m.m. Detta för att allt ska gå snabbt och smidigt vid varje fångad fisk. På en av förmiddagens fällningar springer Calle först och jag ett tiotal meter bakom. När det är så halt som det var i helgen så tittar man mestadels på vart man sätter fötterna och endast ibland tittar man upp för att pejla av rikting och avstånd till målet. Ett av dom här snabba ögonkasten framåt har dock etsat sig fast på min näthinna och sitter där fortfarande. När jag tittar framåt mot spöt så ser jag detta: en liten mörthink uppochned tre meter upp i luften, Calle ”liggandes” på rygg i luften samt två mörtar en meter ovanför Calle. Sekunden senare ligger alltihop på isen. Calle rullar omkring likt en italiensk fotbollsspelare som har en livskris för att han inte vet om det är fotboll eller skådespeleri han helst vill hålla på med. En av mörtarna sprattlar omkring straxt bredvid och ibland under Calle. Den tredje mörten dog knallfall när den träffade isen.

Själv fick jag efter bästa möjliga förmåga hålla igen den tryckvåg av skratt som höll på att spränga mig inifrån till dess att jag hade sett hur det hade gått för det stackars Callebarnet. När det visade sig vara lugnt så kunde jag aldrig sluta att skratta. Det var som taget från en välregisserad film, fast mycket MYCKET bättre! Calle reste sig ändå ganska så snart upp och haltade vidare fram till hålet och drog upp en välgödd slips på runt 8 hekto. J

Dagen fortsatte i ett högt tempo och det gick ofta långa stunder innan vi fick möjlighet att ta en välbehövlig vila vid ”Base-Camp”.  Totalt under dagen landade vi någonstans mellan 25 – 30 gäddor. Vi hade ett riktigt superhål som ensamt stod för drygt 15 gäddor!



Då det var dags att plocka ihop så sa jag till Calle att vi börjar med dom inre spöna, då de hade gett sämst med fisk under dagen. Detta skulle visa sig bli mycket betydelsefullt för den fiskegalne ynglingen. När vi har fyra spön kvar att ta upp så fäller nämligen ett av mina yttersta spön och Calle får ta den. Fisken följer med ganska så snällt och Calle säger nåt om att ”det är nog i alla fall är en fyrakilos”. Efter ytterligare en liten stund närmar sig fisken hålet och då får den plötsligt helt andra krafter. Calle tror nu helt plötsligt att det kan röra sig om en fisk på 6-7 kilo. Jag ser också i spöt att det är en tung fisk, så jag springer iväg och hämtar avkrokningsmattan och dom andra prylarna. När jag kommer tillbaks så visar damen där nere att hon verkligen har förstått att hon är krokad. Dom sista fem minuterna består av ett flertal riktigt häftiga rusningar av en urstark fighter. När gäddan är framme i hålet är Calle så uppjagad att det senare visar sig att han har en minneslucka på det han har sagt vid landningen, det har dock inte jag. Då jag för in gäddan i hålet genom att styra tafsen och precis ska till att ta ett gälgrepp skriker, en vid det här laget halvt fanatisk, Calle ”NU TAR DU DEN OM DU SÅ FÅR KROKJÄVELN RAKT IGENOM HANDEN!! DEN HÄR SKA UPP!!!!!”



Landningen går smärtfritt och om jag inte visste bättre så hade jag nog trott att Calle var en sån där som gillar killar, med tanke på det kramkalas och dom känsloyttringar som ekade över sjön.

Gäddan som vägde prick 10 kilo fördelat på imponerande 119 cm var en perfekt avslutning på en riktigt rolig och händelserik dag på isen. Snart är vi ute i jakten på dom stora igen!

/Jonas Asplund

tisdag 21 februari 2012

Anmäld försvunnen?

En ledig tisdag är i de flesta fall synonymt med fiske, så även idag. Ismetet fick stå åt sidan för ett par timmars abborrpimpling idag, då jag har en del annat som jag tänkte få gjort under eftermiddagen. När jag kommer ut på isen vid niotiden så möts jag av sol, plusgrader och endast en svag vind. HÄRLIGT!

Snön är nästan helt borta från isen nu, vilket gör det lättgått för oss ovanpå isen och ljusnedsläppet stort till dom under isen. Jag tror att vi har ett riktigt fint vårvinterfiske framför oss. Dagens fiske började bra med två fina abborrar i dom två första hålen, sen tog det dock stopp. Jag borrade runt en hel del och letade fisken, men dom ville helt enkelt inte idag. Det smög även runt några rutinerade rävar (läs fiskegubbar) på isen, men inte heller dom såg ut att ha någon framgång. Det var hur som helst ett par sköna timmar på isen och till lunch blir det panerade och smörstekta abborrfiléer. Riktigt gott!

När jag kom in mot land igen så fick jag se något ganska så otippat. Fyra poliser och en polishund går omkring längs strandkanten. Två stycken polisbilar var parkerade längs den lilla skogsvägen.

Nog för att fisket var trögt, men var det verkligen nödvändigt av gubbarna att ringa och anmäla abborren försvunnen?
/Jonas Asplund

onsdag 15 februari 2012

3 i 1

Det har været koldt i danmark.... Rigtigt koldt faktisk. Nu viser termometeret dog plus grader igen men vandet har været stift ok isen har været tyk nok til at isfiskeriet har kunnet dyrkes i en god uges tid. Dette har for mit vedkommende resulteret i tre dage med trofaste Loretta ( mit og Tommy´s lyserøde isbor) ved min side.
Første tur foregik på en mindre Put & Take sø da vi var lidt usikre på isen tykkelse. Tommestokken viste dog ca. 8 cm så vi havde ikke de store skrupler over at gå igang med fiskeriet. Der var faktisk relativ god aktion fra start og der var ikke langt mellem huggene på vores små røde og lyserøde mormyskaer som var agnet med Gulp Alive maddiker. På trods af at huggene var lige fordelt mellem Tommy og jeg fik jeg stryg. Tommy landede fire regnbuer og jeg følte at der lå en eller anden forbandelse over mig da jeg mistede fire krogede fisk i træk.
På tur nummer to stod den på aborre pimpel på en stor sø som de sidste to år har produceret stabilt isfiskeri efter store flotte vinteraborre. Denne dag var det dog totalt umuligt at finde de store fisk men det blev da trods alt til mellem 50 og 60 mindre fisk op til 500 gram til Tommy og jeg.
På min sidste tur på isen for denne gang var det sandarterne der stod for tur. Morten og jeg havde god tro på projektet men der var ekstremt langt mellem huggene. Efter ca. tre timer havde vi kun landet en enkelt sandart på 3 kg samt en mindre gedde. Hen på eftermiddagen sluttede Mads og Stig sig til og efter ganske kort tid kunne Mads lande en fin gedde på 96 cm som blev dagens sidste fisk.

söndag 12 februari 2012

Februarigös

Efter ett par veckor med riktigt kallt väder hade så äntligen temperaturen stigit så pass att det åter var läge att söka sig ut på isen. Februari är väl kanske inte känd som den bästa isfiskemånaden, men träffar man rätt så kan man faktiskt få uppleva ett riktigt fint fiske.
Meteorologerna hade lovat strålande sol med en temperatur som skulle kunna stiga över nollan mitt på dagen. Förhoppningarna inför dagen var att få det riktigt skönt ute på isen och så klart även lura upp några fina gösar. Sol blev det, och temperaturen var säkert uppe och snuddade runt nollan under tidig eftermiddag. Det blåste dock en hård nordvästlig vind ute på sjön som gjorde att det blev lite bistert. Framförallt är det fingrarna som får ta stryk när det blåser hårt och händerna är blöta.
Min och Calles dag började, som den så ofta gör, att vi blev avbrutna med första fället redan innan vi hunnit få ut grejorna. Ja, vi hann nog med en 4-5 fäll innan alla spön hade kommit på isen. På förmiddagsfisket fanns inget att klaga. Fällningarna kom med jämna mellanrum och både gös och gädda fick syna isen. Framåt 13-tiden dog fisket av och endast sporadiska fällningar föll under eftermiddagen.
När dagen nått sitt slut så kunde vi ändå räkna ihop till fyra fångade gösar, med en riktig kanonfisk på 5,5 kilo i topp samt ett femtontal gäddor. Gäddorna höll idag ingen skrytstorlek. Vi hade nån som var uppe och nosade på femkilosstrecket, annars var det mest fisk mellan ett och tre kilo.

// Jonas Asplund